Oförlåtliga meningar

Just nu har man intrycket att människor rör sig mot stigmatisering – de stigmatiserar sig själva. För vad är det att bära slöja, om inte att påtvinga sig själv ett stigma, för att sedan klaga över den stigmatisering som de känner sig vara offer för? Man måste tänka på alla dem som helt enkelt inte har någon religion alls. Det finns något ensidigt i de troendes beteende.

Islam innebär månggifte, kvinnornas avskildhet, frånvaron av allt offentligt liv och en tyrannisk och misstänksam regering som tvingar människor att dölja sina privatliv och begränsar alla hjärtats känslor till familjekretsen. Jag har studerat Koranen ingående (…) Jag måste medge att jag kom ur detta studium med övertygelsen att det, allt sammantaget, finns få religioner som har varit så skadliga för mänskligheten som Muhammeds. Enligt min mening är den huvudorsaken till den muslimska världens nedgång – i dag så uppenbar. Jag betraktar den snarare som en form av förfall än som ett framsteg.

Det är bättre att undvika iögonfallande symboler.

Och om denna unga politiker tror att hon kommer att samla människor genom att bära sin slöja, så misstar hon sig – den splittrar. Jag uppmanar henne att dra lärdom av Frankrikes historia. Inte för att det är fransk historia, utan för att vi har genomlidit tre århundraden av religionskrig. Hon får inte vara högmodig; hon bör lära sig att hämta näring ur det förflutnas kamper.

Den som gör anspråk på att vara Allahs profet bör kunna visa upp giltiga meriter – nämligen profetior, mirakler och redlighet under hela sitt liv. Inget av detta finns hos Muhammed, denne plundringens
och blodets man som spred sin lära med svärdet och bar döden över en tredjedel av den då kända världen.

Islam strider mot den vetenskapliga andan och är fientlig mot framsteg; den har förvandlat de länder den erövrat till fält som är stängda för en rationell odling av förståndet.

Denna religions inflytande förlamar den sociala utvecklingen hos dess anhängare. Det finns ingen mäktigare bakåtsträvande kraft i världen. Om kristendomen inte skyddades av Vetenskapens starka armar skulle den moderna europeiska civilisationen kunna kollapsa, precis som det antika Roms civilisation en gång gjorde.

Religion? Det är på tiden att vi släpper den där grejen. Vi borde gå vidare till något annat.

Tvivel är nyckeln till all kunskap; den som inte tvivlar på något vet ingenting.

Det är inte tvivlet, det är vissheten som gör en galen.

Jag slogs av släktskapen mellan nationalsocialismen och islam, och detta intryck har sedan dess bara blivit allt tydligare och starkare.

Muhammeds religion, den enklaste i sina dogmer, tycks döma den väldiga del av jorden över vilken den har utbrett sitt välde till evigt slaveri och obotlig dumhet.

Islam är den oskiljaktiga föreningen av det andliga och det världsliga; det är dogmens välde – den tyngsta kedja som mänskligheten någonsin har burit.

Jag ifrågasätter termen islamofobi, även om jag förstår den. Det är muslimer som tror att folk ogillar dem för att de är muslimer. För egen del försvarar jag tanken att man har rätt att inte tycka om islam, precis som man har rätt att inte tycka om den katolska religionen – och att detta är en del av våra friheter.

Nazisterna är islams bästa vänner.