Blasfemilagar, avfällighetsrättegångar, fängelse för ett inlägg, en sång eller ett tvivel: överallt där religionen stiftar lag blir fritt tänkande ett brott. Texterna anger tonen tidigt. ”Den som byter religion, döda honom”, säger en hadith i Sahih al-Bukhari (3017), och en annan räknar avfall från islam till de tre fall då en muslims blod får utgjutas (Bukhari 6878, Muslim 1676). Koranen 33:60–61 hotar hycklarna och ryktesspridarna i Medina: var de än påträffas ska de gripas och dödas. I Sunan Abi Dawud (4362) förklarar Profeten att inga blodpengar är skyldiga för en judisk kvinna som ströps för att ha förolämpat honom. Fjorton sekler senare straffar ett tiotal länder fortfarande avfall eller hädelse med döden.
Sedan mars har Iran hängt minst 59 personer på politiska grunder, bland dem tonåringar, fem av dem offentligt. Deras brott enligt domstolarna: krossade rutor, kastade stenar, brända motorcyklar – allt rubricerat som ”krig mot Gud”. Ett FN-uppdrag talar nu om brott mot mänskligheten.
Våra partner
