Efterlysta i Haag: Afghanistans ministrar för icke-utbildning

Två ministrar, en läroplan: subtraktion

Den 5 oktober offentliggjorde Internationella brottmålsdomstolen fyra häktningsbeslut som utfärdats 2025. Två av de eftersökta var redan kända: den högste ledaren Haibatullah Akhundzada och den högste domaren Abdul Hakim Haqqani. Två är nya: utbildningsministern Habibullah Agha och ministern för högre utbildning Neda Mohammad Nadim. Domarna anser att det finns skälig anledning att tro att alla fyra bär ansvar för könsrelaterad förföljelse, ett brott mot mänskligheten, sedan maktövertagandet 2021, i samband med mord, fängslande, tortyr, våldtäkt och påtvingade försvinnanden.

De två ministrarna har gjort sig förtjänta av sin plats. Agha, en religiös lärd som ledde Kandahars religiösa råd, tog över utbildningsministeriet 2022. En högt uppsatt talibanföreträdare uppgav anonymt för Afghanistan International att han aldrig har fått någon formell utbildning. Nadim, tidigare guvernör, polischef och militär befälhavare som hade lovat att utrota den sekulära skolan, stängde universiteten för kvinnor i december samma år. Till och med Saudiarabien och Turkiet fördömde förbudet.

”Flickor studerade jordbruk och teknik, men det stämde inte med den afghanska kulturen.”— Neda Mohammad Nadim, talibanernas minister för högre utbildning, december 2022

Afghanistan är i dag det enda landet i världen där flickor inte får gå i skolan efter sjätte klass. På andra håll bedöms en utbildningsminister efter hur många elever som klarar sig. I Kabul efter hur många som aldrig kommer in.

Sympati för kvinnor – ett politiskt brott

Enligt domarna har talibanerna genom dekret berövat flickor och kvinnor rätten till utbildning, privatliv och familjeliv samt rörelse-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet. Religionsfriheten konfiskerad i Guds namn. Även andra har drabbats: personer vars sexualitet eller könsidentitet gick emot talibanernas politik, samt ”flickors och kvinnors allierade”, som behandlas som politiska motståndare även när deras motstånd bara var passivt. I det islamiska emiratet är det en politisk åsikt att inte se ner på halva befolkningen.

Mänskligheten chockad, en gång om året

Samma dag i Genève antog FN:s råd för mänskliga rättigheter utan omröstning en resolution som slår fast att talibanernas system för diskriminering av kvinnor ”borde chockera mänsklighetens samvete”. Rådet förlängde mandatet för den särskilda rapportören Richard Bennett, som är portförbjuden i Afghanistan sedan 2024. Enligt FN:s siffror lämnar hälften av de afghanska kvinnorna numera hemmet bara en eller två gånger i månaden. Mänsklighetens samvete kommer ut en gång om året, i Genève.

Sharia, den enda behöriga domstolen

Talibanernas talesperson Zabihullah Mujahid svarade att Afghanistan inte erkänner någon ”internationell domstol” och är ”bundet av den islamiska sharians och dess domstolars avgöranden”. Chef för dessa domstolar är Abdul Hakim Haqqani, en av de fyra misstänkta. Den 7 oktober tillade utrikesministeriet att domstolens band till den tidigare regeringen, ”upprättade under utländsk ockupation”, är ogiltiga. Afghanistan anslöt sig till Romstadgan 2003. I Kabul upphörde fördragen att gälla i augusti 2021, liksom gymnasieskolan för flickor.

”Jag företräder Allah, och ni företräder Satan.”— Haibatullah Akhundzada, talibanernas högste ledare, ljudmeddelande, mars 2024

I det meddelandet lovade han att offentligt piska och stena kvinnor för äktenskapsbrott. I januari 2026 undertecknade han en straffprocesslag, som läckts av människorättsorganisationen Rawadari, som ger män rätt att ”tillrättavisa” sina hustrur: misshandel blir ett brott först vid allvarliga skador och kostar då högst 15 dagars fängelse. Straffen beror också på samhällsklass: religiösa lärda får ett råd. Inte heller trosfränder skonas. Washington har kvar talibanerna på sin lista över ”enheter som inger särskild oro” när det gäller religionsfrihet: enligt en amerikansk kommission riskerar de som avviker från talibanernas snäva tolkning av sunniislam, eller som kritiserar deras politik, frihetsberövande, försvinnande, offentlig piskning och till och med avrättning.

I ICC:s medlemsländer riskerar de fyra misstänkta nu att gripas. De kan bli tvungna att stanna hemma – en livsstil som de länge har rekommenderat kvinnor.