I Iran måste även dina hallucinationer vara halal

Hädelse i påverkat tillstånd

Najmeh Amini, en 23-årig student i redovisning, greps i Mashhad den 31 januari, under tillslaget mot protesterna. Anklagad för ”moharebeh”, ”samarbete med Israel” och för att ha förolämpat högste ledaren och profeten dömdes hon i augusti till 12 år, 6 månader och 1 dag för brott mot den nationella säkerheten, rapporterar Hengaw. Den 7 oktober rapporterade Iran International om en andra dom: döden, för ”sabb al-nabi”, förolämpning av profeten, och för förolämpning av de shiitiska imamerna, i ett inlägg på nätet vars innehåll aldrig har offentliggjorts.

Enligt artikel 262 i den islamiska strafflagen är straffet för detta brott döden. Nästa artikel skonar den som yttrat sig av misstag, i vredesmod eller i berusat tillstånd: högst 74 piskrapp. Hennes advokat hävdade att det rörde sig om en felsägning. Hon uppgav att hon hade tagit hallucinogena svampar tillsammans med vänner. Domaren var inte övertygad, enligt den iranska dagstidningen Khorasan, citerad av The Week och Minute Mirror: varför hade hon i ”samma hallucinatoriska tillstånd” inte förolämpat andra personer, eller regimens fiender, som USA och Israel? Och hur hade hon vetat var hon skulle publicera inlägget? Först anklagades hon för att samarbeta med Israel – nu klandras hon för att inte ha förolämpat landet.

Domen kan fortfarande överklagas. Senast Iran hängde någon för hädelse var 2023, då två män avrättades. Mahmood Amiry-Moghaddam, chef för Iran Human Rights (IHRNGO), kallar domen ”en ytterst alarmerande utveckling”.

Inte skyldiga, men inte förenliga med sharia

I Shiraz dömdes 26 bahá'íer, som varit åtalade sedan 2016, år 2022 till sammanlagt 85 års fängelse och frikändes sedan i januari 2023. Provinsens högste domare invände med stöd av artikel 477 i straffprocesslagen, som gör det möjligt att ta upp en lagakraftvunnen dom på nytt om den är ”uppenbart i strid med sharia”. De 26 kallades åter till den 11 oktober, inför samma domare som först dömde dem (Iran HRM, VOA Persian).

Strafflagen bär öppet sin teologi. Artikel 500 bis bestraffar ”avvikande utbildnings- eller propagandaverksamhet som strider mot ... islams heliga sharia”. Med hänvisning till den har domaren Abolghasem Salavati nyligen dömt tre bahá'íer i Teheran till sammanlagt 35 år, och fem andra i Shahriar fick ett år var (Iran HRM). I Shiraz nekades Roya Sabet, 59, som avtjänar tio år av ett 25-årigt straff för ”medlemskap i grupper och organisationer som motsätter sig staten (bahaism)”, ett sista besök hos sin döende mor den 5 oktober, och därefter att närvara vid hennes begravning (Hengaw, IranWire).

Kristna har det inte bättre. Lida Alexani, en 58-årig mormor, har kallats in för att börja avtjäna 13 års fängelse för ”avvikande missionsverksamhet i strid med islams heliga religion”. Hennes make, den armeniske pastorn Joseph Shahbazian, avtjänar 16 år. Med de tre konvertiter som ställdes inför rätta tillsammans med dem överstiger de sammanlagda straffen 70 år (Article 18).

Krig mot Gud, en demonstrant i taget

När det gäller demonstranter lånar rättsväsendet direkt ur Koranen: ”moharebeh”, att föra krig mot Gud, och ”efsad-fil-arz”, fördärv på jorden, båda hämtade från vers 5:33. Två personer som gjorde motstånd mot ett beslag av jordbruksmark i november 2025 sitter dödsdömda för fördärv på jorden (Iran International). Den 5 oktober hängdes Alireza Sepahi, 24, och Alireza Raeisi, 21, i Dastgerdfängelset i Isfahan på dessa åtalspunkter, samt för uppror, efter att fyra säkerhetstjänstemän dödats på Alikhanitorget den 8 januari. En tidigare cellkamrat berättade för IranWire att de åtalade misshandlades ”för att få dem att erkänna mot varandra”. Amnesty kallar det en ”grovt orättvis massrättegång” (Iran International). Sju av de 12 till 14 personer som dömdes till döden i målet har avrättats, två av dem offentligt, på själva torget. Säkerhetsstyrkorna lät begrava Sepahi och Raeisi 200 respektive 130 kilometer hemifrån.

”Han blev brudgum i går, och i dag avrättade de honom.”— Shirin Ebadi, mottagare av Nobels fredspris, om Alireza Sepahi, som gifte sig dagen före avrättningen

Erfan Nabian, en 26-årig demonstrant från Isfahan, fick sin dödsdom omvandlad till 11 år: ett för ”propaganda”, tio för påstått innehav av psilocybin, vilket han förnekar. Dessförinnan, berättar han, lät förhörsledarna en snara sitta runt hans hals i fem till tio minuter och slog på hans tatueringar, bland dem en davidsstjärna, och en av dem lovade att slå honom ”så mycket att du börjar prata hebreiska”. Han har sedan dess lämnat Iran (Iran International). I Islamiska republiken är svampar aldrig en förmildrande omständighet.

Den 5 oktober, samma dag som Sepahi och Raeisi hängdes, fick demonstranten Mohsen Babaeian veta att domaren Iman Afshari hade dömt honom till döden för moharebeh (HRANA). Två dagar tidigare hängdes Siavash Jamshidi Kheirabadi i Shahrekord för samma brott. Iran International räknar minst 70 avrättningar i politiska mål och säkerhetsmål sedan januari, nästan två i veckan, och 194 personer som riskerar dödsstraff, däribland 13 kvinnor och minst sju som var minderåriga vid tidpunkten för det påstådda brottet. HRANA har dokumenterat 369 tv-sända erkännanden i januarimålen, framtvingade, enligt organisationen, under tortyr, och nämner två unga män som hängdes vid 18 och 19 års ålder. Den 17 september kom ett undersökningsuppdrag från FN fram till att myndigheterna hade begått brott mot mänskligheten under tillslaget i januari.

I Khansar den 6 oktober dog en 17-åring under förhör i domstolsbyggnaden, efter att ha misshandlats med gevärskolvar av basijmilismän till följd av ett gräl med en av dem. Domaren hade vägrat låta honom åka till sjukhus, även när hans far erbjöd sig att stanna i förvar i hans ställe, uppgav en källa för Iran International. Samma dag kallade Teheran upp Frankrikes ambassadör för att protestera mot behandlingen av franska gymnasieelever som demonstrerat.

Ingen musik, ingen vattenpipa, inget syfte

Efter tron och yttrandefriheten: fritiden. I början av oktober förbjöd överste Ali Rafiei, chef för Teheranpolisens enhet för offentliga platser, livemusik och dj:ar på kaféer, liksom vattenpipor, utan särskilt tillstånd. Minst 20 kaféer och restauranger i Teheran har stängts på grund av slöjan, enligt dagstidningen Ham-Mihan, och andra tidigare för att ha haft stolar på trottoaren eller serverat smörgåsar (IranWire). Rafieis diagnos: trängsel, och ”närvaron av vissa ungdomar utan något definierat syfte” (Israel Hayom). Den 18 oktober krävde Expertförsamlingen, det prästerliga organ som utser högste ledaren, kraftfulla åtgärder mot ”normaliseringen av att gå utan slöja” och att lagen om hijab och kyskhet utfärdas, en lag som Högsta nationella säkerhetsrådet har satt på paus (VOA Persian, IranWire).

Sadegh Saedinia, vars kafékedja förseglades efter att han gripits, vet vad ett felaktigt syfte kostar. Högsta domstolen fastställde 12 år, 6 månader och 1 dags fängelse, konfiskering av alla hans tillgångar och två års förbud mot att driva kafé, för inlägg i sociala medier, deltagande i demonstrationer, för att han stängde sina butiker under protesterna och uppmanade sin personal att ansluta sig till dem (Iran International, Israel Hayom). Exakt samma fängelsestraff som Najmeh Amini, på dagen: rättsväsendet har uppenbarligen en fast meny.

Rättvisa på egen hand

De flesta som hängs är inte hädare: mord och narkotikabrott står för över 93 % av avrättningarna, enligt HRANA. Vid mord är det fortfarande skrifterna som bestämmer förfarandet. Enligt qisas, Koranens vedergällningslag, väljer offrets familj mellan döden, förlåtelse eller blodspengar, utan något lagstadgat tak för summan, och uppmuntras att närvara vid hängningen och själv verkställa den, förklarar IHRNGO. Förmågan att betala kan avgöra om en dödsdom verkställs, påpekar FN-experter. I Damghan hängdes den 10 oktober en man som 2022 hade skjutit en polis, ”på begäran av de sörjande anhöriga”, meddelade Semnanprovinsens högste domare, prästen hojatoleslam Akbari (Mizan).

Nätet kastas brett. Emad Mirdoraghi, 28, hängdes i Dezful den 23 september: som 18-åring ska han ha brutit sig in i ett hus där en äldre kvinna dog av en stroke av skräck (HRANA). Ashraf Faraji, 57, fyrbarnsmor under psykiatrisk vård, hängdes i Sari den 30 september för att ha dödat sin make under ett gräl (Hengaw). Mehdi Alizadeh i Shiraz, Ahmad Nikdel i Dezful och en icke namngiven fånge i Ghezel Hesar följde efter den 7 och 8 oktober (Breathing in Confinement, Iran Human Rights Society, IHRNGO). I januari blev Pejman Saedi, en kurd som frikänts men inte kunnat betala borgen, hängd sedan offrets sida svurit en ”qassameh”, en kollektiv ed. Den 14 oktober hängdes Milad Darvishi, 31, i Arak för narkotikabrott (IHRNGO).

En hängning var fjärde timme

Människorättsorganisationerna publicerade sina sammanställningar inför Internationella dagen mot dödsstraff den 10 oktober. HRANA dokumenterade 2 003 avrättningar på tolv månader, en ökning med 29 %: en avrättning med 4 timmar och 21 minuters mellanrum, varav omkring 95 % aldrig offentliggjordes. Bland de hängda fanns 47 kvinnor och fyra personer som var minderåriga vid brottet. Nio avrättningar var offentliga, och ytterligare sex personer har dömts till offentlig hängning. För 2025 varierar siffrorna från 1 639 (IHRNGO, det högsta sedan 1989) till 2 159 (Amnesty, det högsta sedan 1981, nästan 80 % av alla registrerade avrättningar i världen). Prisoners' Rights League räknar 2 616 för det iranska år som slutade i mars. För 2026 ligger siffran hittills mellan 617 (IHRNGO) och 1 075 (HRANA). IHRNGO kopplar minst 36 av dem till protesterna: en takt av politiska avrättningar som inte skådats sedan 1980-talet.

Den 9 oktober krävde FN:s människorättsexperter ett omedelbart stopp och påpekade att Iran avrättar betydligt fler människor per capita än något annat land, och att avfall från tron och samtyckande samkönade relationer fortfarande kan straffas med döden.

”Avrättningar sätter inte stopp för oliktänkandet, utan föder nästa våg av det.”— FN:s människorättsexperter, uttalande den 9 oktober 2026

I Islamiska republiken är ”Död åt Amerika” en slogan. Att förolämpa profeten är en dödsdom.