Dekret i Kabul, dialoger i Genève

Att vara kvinna – ett brott

Fem år efter talibanernas återkomst är förteckningen lång. Flickor är utestängda från gymnasieskola och universitet, och över två miljoner flickor och kvinnor har stängts ute från utbildning sedan 2021. Kvinnor är utestängda från det mesta avlönade arbetet, från offentliga ämbeten, parker och gym. Under 2026 gick nya dekret ännu längre: de fråntog kvinnor deras rättsliga likställdhet med män, begränsade de fall där våld i hemmet kan lagföras, strök varje minimiålder för äktenskap ur lagen om hemskillnad och befäste det manliga förmyndarskapet – samtidigt som mäns ensidiga rätt till skilsmässa omsorgsfullt bevarades.

”Att vara kvinna är ett brott i Afghanistan.”— En talare från civilsamhället, FN:s säkerhetsråd, 16 september 2026

Afghanistan är i dag det enda landet i världen där flickor formellt är förbjudna att utbilda sig efter grundskolans första stadium. Äntligen en världsunik prestation.

Skägg, musik och prygelstraff

Männen går inte heller fria. Myndigheten för främjande av dygd och förebyggande av last griper människor för deras klädsel, längden på deras skägg eller för att de spelar och lyssnar på musik. Minst 449 personer utsattes för kroppsstraff under årets första halvår, enligt FN, efter rättegångar som enligt människorättsorganisationer ligger långt ifrån en rättssäker process. Journalister, människorättsförsvarare, demonstranter och tidigare tjänstemän riskerar att gripas, torteras och försvinna. Även islam har tvingats i ledet: en lag om predikanter från 2026 gör en enda tolkning av religionen till den enda tillåtna grunden för religionsundervisning – dåliga nyheter för shiamuslimska hazarer och ismailiter.

Talibanerna å sin sida pekar på framsteg i fråga om säkerhet och ekonomi efter fem år vid makten. Det är förvisso lättare att upprätthålla ordningen när halva befolkningen har skickats hem.

Genèves svar: en förstärkt interaktiv dialog

I FN:s råd för mänskliga rättigheter, som sammanträder fram till den 7 oktober, lyssnade delegationerna på den särskilda rapportören Richard Bennett den 7 och 8 september och frågade sedan vad mer de kunde göra. Nästan 90 afghanska organisationer, tillsammans med bland andra Human Rights Watch och Amnesty International, svarade i ett gemensamt brev: förnya hans mandat i sin helhet, behåll den särskilda rapporteringen om kvinnor och flickor och den förstärkta interaktiva dialog där afghanska kvinnor kan komma till tals, lägg till en rapport om etniska och religiösa minoriteter och aktivera till slut den oberoende utredningsmekanism som rådet inrättade i samförstånd i oktober 2025. Ett år senare väntar den fortfarande på att bli operativ.

”[Ett] alltmer kodifierat projekt för att radera ut kvinnor och flickor ur det offentliga livet.”— Gemensamt brev från afghanska och internationella frivilligorganisationer, 18 september 2026

Ordvalet kan låta tunt i jämförelse med talibanernas dekret, men rapportörens dokumentation ligger till grund för Internationella brottmålsdomstolens utredning och skulle kunna stödja ett mål vid Internationella domstolen. Bennett själv, som beskriver situationen som könsapartheid och vill att det kodifieras som ett brott mot mänskligheten, har ett litet handikapp: talibanerna har portförbjudit honom i Afghanistan sedan 2024 och anklagar honom för propaganda. Världens granskare av Afghanistan granskar landet från utlandet.

New York kräver resultat

Den 16 september var det säkerhetsrådets tur. USA:s sändebud sade att Washington inte tänker låta talibanerna använda amerikanska medborgare som förhandlingskort och uppmanade rådet att kräva resultat. Afghanistans FN-sändebud, som inte företräder talibanerna, varnade för att frånvaron av fullskaligt krig inte ska förväxlas med varaktig fred. Rådets medlemmar var eniga om att behandlingen av kvinnor är det största hindret för Afghanistans återhämtning, men oeniga om huruvida dialog eller påtryckningar fungerar bäst.

Under tiden pågår dialogen redan. Människorättsorganisationer pekar på allt fler diplomatiska och ekonomiska kontakter med talibanerna, bland annat samtal som syftar till att underlätta tvångsåtervändanden, i takt med att afghaner skickas tillbaka från Iran, Pakistan, Turkiet och Europa. Vissa huvudstäder fördömer könsapartheid i Genève och förhandlar sedan om utvisningsflyg med dess arkitekter.

Fem år senare producerar Kabul dekret och Genève dialoger. Rådet ska snart rösta om huruvida dialogerna ska fortsätta ytterligare ett år. Dekreten behöver tyvärr ingen förnyelse.