Ingen domstol, säger Paduas shariatribunal

Vägen till islamisk rättvisa går via Vapenstilleståndsgatan

Den italienska islamiska skiljedomskammaren grundades i Padua den 3 mars 2026 som en icke registrerad förening. Dess säte, på Via Armistizio 13, Vapenstilleståndsgatan, är advokatbyrån som tillhör grundaren Omar Vanin, adjungerad lektor i internationell rätt vid universitetet i Padua. Slagordet lyder: ”Din väg till islamisk rättvisa i Italien”. På startsidan utlovas bindande skiljedomar med små möjligheter att överklaga, och skiljemän som är ”skyldiga att avgöra tvisten enligt sharians oföränderliga principer”. Om parterna kommer från samma land tillämpas sharia så som den tolkas där: för två afghaner gäller Kabuls sharia, det vill säga talibanernas.

Grundaren hävdar att kammaren bara ska hantera kommersiella tvister och egendomstvister, eftersom italiensk lag förbjuder skiljeförfarande i familjefrågor. Startsidan framhåller ändå dess diskretion, särskilt i familjeangelägenheter, erbjuder skiljemän kunniga i arvsrätt och räknar bland sina utländska motsvarigheter upp brittiska Islamic Sharia Council, som på sin egen webbplats erbjuder ”konfidentiella tjänster i islamiska familjefrågor”. Diskretionen har dock sina gränser: på begäran av en part tillåter reglerna att skiljedomen skickas till de islamiska kulturföreningarna på den förlorande partens hemort och publiceras i nyhetsblad och tidskrifter på förlorarens bekostnad. Antal handlagda ärenden hittills, enligt grundaren: noll.

”Den italienska islamiska skiljedomskammaren är ingen domstol.”— Omar Vanin, dess grundare, i Il Gazzettino den 9 oktober

En akt utan misstänkt för en domstol utan ärenden

I sju månader var det ingen som lade märke till den. I början av oktober lämnade Francesco Minutillo, advokat från Futuro Nazionale, den förre generalen Roberto Vannaccis parti, in en anmälan och sade att han väckte en rent juridisk fråga, inte dömde en religion. Lega följde efter. Partiets Europaparlamentariker Anna Maria Cisint skrev till åklagarna, meddelade det i Strasbourg samma dag som Europaparlamentet debatterade ”islamisk infiltration” och vill att Vanin ska uteslutas ur advokatsamfundet. Partiledaren, vice premiärminister Matteo Salvini, lovade att stoppa kammarens verksamhet. Italiens bröder vill ha en senatsutredning, Italia Viva lämnade in en interpellation och en ledamot från Grön-vänsteralliansen uttryckte oro över de begränsningar ett sådant skiljeförfarande kan påtvinga kvinnor.

Den 8 oktober öppnade Paduas överåklagare Angelantonio Racanelli en ”modell 45”-akt, registret för ärenden utan misstänkt och utan brott. Polisens kontroller har hittills inte funnit något oegentligt, enligt källor på hans kontor, och stadens säkerhetsansvariga kommunalråd säger att föreningen verkar lagligt. Unionen av islamiska församlingar i Italien kallade kammaren ”självutnämnd” och dess initiativtagare okända för Italiens muslimer. Paduas islamiska församling sade att dess medlemmar inte använde den och hade varnats för den: i Italien är rättskipningen statens sak.

Den 15 oktober kom Salvini till Padua tillsammans med Cisint och Legas troliga kandidat i nästa års borgmästarval. Som fond valde han inte kammaren utan en muslimsk bönelokal på Via Turazza. Han hann också med trafikförordningen, den platta skatten och 121 miljoner euro till en förlängning av spårvägen.

”Ingen får skipa rättvisa i Koranens namn.”— Matteo Salvini, i Padua den 15 oktober

Ministerns metafysik

Justitieminister Carlo Nordio kallade idén om ett alternativt system inspirerat av islamisk rätt för ”metafysik” och tillade sedan att skiljeförfarande och förlikning inom ramen för italiensk lag var en annan sak. Lagen är mycket riktigt mer jordnära. Skiljemän får bara avgöra frågor om rättigheter som parterna fritt kan förfoga över, vilket utesluter familjerätt och personlig rättslig status. Sedan en reform 2022 får parterna till och med välja de ”regler” som ska gälla i sak, en formulering avsedd för internationell handel som enligt Il Politico Web inte utesluter sharia. En skiljedom som diskriminerar mellan män och kvinnor kan upphävas för att den strider mot allmän ordning, men bara om den drabbade parten går till domstol. I arvsfrågor ger sharia en son dubbelt så stor andel som en dotter. En skiljedom som tillämpar den regeln skulle kunna angripas inför en italiensk domare, förutsatt att dottern vågar gå dit.

Ett helt rättssystem

Québec avgjorde frågan 2005, när provinsens nationalförsamling enhälligt röstade för att stänga dörren för sharia-baserat skiljeförfarande. Motionen kom från Fatima Houda-Pépin, en marockanskfödd liberal ledamot, som varnade för att ett sådant parallellt system skulle kränka muslimska kvinnors rättigheter.

”Sharialagen är inte bara en fråga om familjemedling.”— Fatima Houda-Pépin, ledamot av Québecs nationalförsamling, den 26 maj 2005

I Padua städade kammaren snabbt upp. Enligt dess regler, så som de citerades av Libero den 7 oktober och i en interpellation som lämnades in dagen därpå, kallades den dömande panelen ”Tribunale Sciaraitico”, Shariatribunalen, och skulle tillämpa ”de sharia-föreskrifter som är gemensamma för de islamiska nationerna”. En arkiverad kopia av sidan med reglerna visar att det på eftermiddagen den 8 oktober, samma dag som åklagaren öppnade sin akt, i stället stod ”skiljenämnd” och ”islamisk rätt”.

På startsidan är sharians principer fortfarande oföränderliga.